Det var nära ögat.

i lopp 1 på Rättvik kunde mitt liv tagit en annan väg, men jag är kvar i denna dimension. Och det tackar jag för. Det hemska, det som kom som en blixt från klar himmel, hästen jag körde blev rädd för något efter avklarat lopp, och valde att slå bakut, hästens flyktbeteende sattes in. Jag kom undan med blotta förskräckelsen. En rejäl lårkaka, som kunde blivit något mycket mycket värre….

Livet går som tur vidare för mig och hästen. Nu borde frågan om en säkerhetsbåge lyftas och bli verklighet. Det räddar inte bara kusken, men även hästen som kan göra sig väldigt illa om dem kommer lös.

Inte meningen att ni skulle få se en bild på mitt lår i bloggen. Haha. Men bilden togs direkt efter loppet. Så ni kan ana hur det ser ut nu. Vi får se om jag kan räta ut det imorgon, jag ser verkligen fram emot att köra hästarna imorgon.
Ni kommer inte få mer av mig idag. Jag kör till Sundsvall, tar en middag, en öl och letar på en massör imorgon!

Hörs!